Högtalarljud

Det är stor skillnad mellan aktiva och passiva högtalare. De aktiva har en inbyggd förstärkare som driver dem, medan de passiva kopplas till en separat förstärkare. Dator­högtalare och portabla lösningar använder i princip alltid aktiva högtalare, vilket kännetecknas av att de antingen strömförsörjs från ett eluttag, en USB-port eller med batterier.

Den absolut simplaste lösningen för att få bättre ljud från sin TV, är att koppla ett par helt vanliga datorhögtalare till TV:ns hörlursutgång. Det är definitivt ingen optimal lösning, men den kan i alla fall ge bättre ljud än TV:ns inbyggda högtalare.

För att få riktigt bra hembioljud rekommenderas att ett par riktiga ­hembio­högtalare används. Eftersom de är passiva behöver de en förstärkare. Förstärkaren ­brukar då också fungera som bildväxlare mellan de olika uppspelningsenheterna, så att det endast behöver kopplas en kabel till TV:n (se HDMI-metoden).

En hembio består av flera olika högtalare som är optimerade för olika ändamål.

Satellithögtalare
Ordet satellithögtalare förkortas ibland till bara ”satellit”. Det syftar oftast på höger och vänster front- och surroundhögtalare. De främre satellithögtalarna används för att spela upp musik och ljudeffekter. Surroundsatellithögtalarna används för att ge omgivningskänsla genom att spela upp bakgrundsljud.

Centerhögtalare
Centerhögtalarens funktion i systemet är i huvudsak att spela upp dialog. I ett stereosystem samsas de två fronthögtalarna om detta, men i hembiosammanhang är det önskvärt att ha en dedikerad högtalare för den uppgiften.

En hembio kan ha flera olika typer av högtalaruppsättningar beroende på hur mycket plats som finns i rummet och hur omslutande ljudet ska vara. Här följer en lista över de vanligaste konfigurationerna.

2.0 och 2.1 (stereo)
Tvåan i ”2.0” eller ”2.1” indikerar att det rör sig om en stereosignal. 2.1 innebär att det inte bara är två högtalare som hanterar stereosignalen, utan att högtalarna även ackompanjeras av en baslåda. Denna typ av högtalaruppsättning är vanlig för datorer. I aktiva sammanhang kan hela systemet kopplas in med en vanlig 3,5 mm-kontakt (hörlurskontakt), även om en sådan kontakt endast är gjord för två kanaler. Det behövs ingen extra kabel för subbasen, eftersom signalen till den filtreras ut när signalen är framme vid högtalarsystemet.

5.1
5.1 är surroundljud med fem högtalare och en subbashögtalare. Till skillnad från i 2.1-system är signalen oftast uppdelad så att det finns ljud dedikerat till varje högtalare. En anledning till att det inte kallas ”sexkanaligt ljudsystem” är att det bara är fem kanaler som är fullständiga. Subbaskanalen behöver inte ta upp hela frekvensomfånget eftersom den ändå endast hanterar de allra lägsta frekvenserna. Det gör att bandbredd sparas in vid överföring av ljudet (mindre data behöver föras över).

7.1
7.1-surround är som 5.1 men med ytterligare två högtalare som (om möjligt) gör ljudbilden ännu mer realistisk; precis som om lyssnaren sitter mitt i händelsernas centrum.

5.2 och 7.2
Ersätts ettan med en tvåa indikerar det att det finns fler än en subbashögtalare. Än så länge är det inte speciellt vanligt eftersom bastonerna inte är lika riktade som de högre frekvenserna. Lyssnaren uppfattar enkelt varifrån en högfrekvent ton kommer men har betydligt svårare att avgöra varifrån basen spelas upp.

5.1.2 och 7.1.2
Avancerade surroundljudsystem, som till exempel Dolby Atmos och DTS:X (läs mer i Dagens surroundljud), använder takhögtalare för en än mer omslutande ljudbild. Högtalarna kan placeras i taket eller riktas från golvet och studsa ljudet från taket. 5.1.2 indikerar att fem satelliter, en bashögtalare och två takhögtalare används. Högtalarna kan placeras framme vid bildkällan eller bak hos tittaren.

5.1.4 och 7.1.4
De mest avancerade surroundsystemen använder fyra takhögtalare tillsammans med fem eller sju vanliga satelliter samt en baslåda. Takhögtalarna placeras i par med två framme vid bildkällan och två bak hos tittaren.