Normcentralen

Normcentralen har idag helt ersatt den gamla gängsäkringscentralen. I norm­centralen (kallas även normkapsling) sitter en eller flera DIN-skenor på vilka installatören ­snäpper fast de moduler som ska användas. Högst upp i centralen sitter en skyddsskena och en neutral­skena. Normcentralen bygger på ett modultänk. Antalet moduler som ryms på bredden beror på vilken central som väljs, och sedan kan centralen ha en eller flera rader med DIN-skenor på höjden.

Från vänster: Normkapsling 4 moduler, Normcentral 2x12 moduler och Normcentral 3x12 moduler.

Den lilla normkapslingen på bilden används till exempel för att installera en jordfels­brytare vid sidan om gängsäkringscentraler. Normkapslingar och normcentraler finns i en mängd olika utföranden och storlekar.

Normcentralens moduler

Från vänster: Kopplingsur 2 moduler, Överspänningsskydd 3 moduler och Automatsäkring 1 modul.

Från vänster: Kulodosa IP20, Kopplingsdosa IP56 och Tät kopplingsdosa IP66.

Utanpåliggande dosor finns i olika storlekar och med olika kapslingsklass. När tre eller fler kablar möts i en dosa blir det ganska trångt. Installation och inkoppling förenklas inte av att enkelledarna i EKK-kabeln dessutom är ganska styva och svårbearbetade. Välj gärna en lite större dosa då det blir betydligt enklare att koppla in och böja in de färdiga kopplingarna. Kopplingsdosor tillverkas med och utan plint.

Från vänster: Apparatdosa, Kopplingsdosa, Rotdosa och Takdosa.

Dosa med 13 mm monteringsdjup, Dosa med 26 mm monteringsdjup och Dosfräs 74 mm för apparatdosa.

Vid dold förläggning används infällda dosor. Dosan spikas i väggregel för att sitta stabilt. Sedan används en dosfräs för att göra hål i väggbeklädnaden.  De vanligaste dosorna är apparatdosor (70 mm) och kopplingsdosor (80 mm). Det finns även speciella dosor för olika ändamål, till exempel takdosan som tål extra vikt för upphängning av belysning, eller rotdosan för efterinstallationer. Det finns också en speciell dosa för spis. Apparatdosan används för eluttag, strömbrytare etcetera. Kopplingsdosan är rymligare och används för hopkoppling/förbindning. Dosorna finns med olika antal och storlek på stutsar (röranslutningar). Det finns två standardiserade monteringsdjup för dosor, 13 mm för väggar med enkelgips samt 26 mm för väggar med dubbelgips.

Från vänster: Toppklämma, Kopplingsklämma "U-båt" och Snabbkopplingsklämma.

Kablarna i en kopplingsdosa ska vara 10-15 cm långa. Detta för att göra det möjligt att utföra framtida omkopplingar. Den mest kända kopplingsklämman är troligen toppklämman (som är mest känd under fabrikatet Torix). Toppklämman fungerar utmärkt för att skarva ihop två till tre FK-kablar. För hopkoppling av tre eller fler kablar, rekommenderas i stället en skruvbar kopplingsklämma eller en snabbkoppling. Snabbkopplingar är kanske de bästa och enklaste klämmorna att arbeta med. Man skalar ledarna och sticker in dem i klämman (går normalt att demontera). Snabbkopplingsklämman är även att föredra när fyra till sex ledare skall sammankopplas.

Från vänster: 16 mm flexslang, 16 mm VP-rör och 16 mm färdig rörböj.

Rör används för att sammanbinda elcentralen med infällda dosor i dold förläggning. VP-rör finns i olika diametrar där 16, 20 och 25 mm är de mest använda. VP-röret kan böjas med hjälp av böjfjäder. Att böja VP-rör är inte helt enkelt och kräver en del träning. Om det anses för svårt finns det färdiga böjar att köpa. VP-röret skarvas med en skarvmuff. Sedan dras kabeln fram i rören med hjälp av en dragfjäder. VP-rör är enkla att dra kabel i tack vare låg friktion på insidan. Den andra rörtypen som finns är flexslang. Den är fantastiskt enkel att förlägga, men är något svårare att dra kabel i, särskilt om det finns snäva böjar på vägen. Flexslang finns numera med fördragen kabel som alternativ, vilket är en bra kompromisslösning.

Antalet FK-kablar som får läggas i ett rör är begränsat på grund av risken för över­hettning, se tabell nedan.

Tabellen visar hur många FK-kablar som får dras i ett rör (kabeldiameter vertikalt och rördiameter horisontellt).