Bränsleförbrukning & räckvidd

Hur mycket el går det egentligen åt för att driva en elbil och vilken räckvidd kan man räkna med? Bränsleförbrukning för en elbil fungerar ungefär på samma sätt som för bilar med förbränningsmotorer. Det kan ändå vara svårt att få ett grepp kring hur man beräknar räckvidd och bränsleförbrukning. I det här avsnittet kommer vi att se närmre på hur lång räckvidd en elbil har och hur mycket el som går åt vid körning.

Hur mycket det kostar att ladda batteriet i en elbil från 0% laddning till 100% laddning beror på flera faktorer. Storleken på batteriet är det mest avgörande, en bil med litet batteri kräver mindre ström och är därav billigare att ladda fullt men den har också kortare räckvidd än en bil med större batteri.

Storleken på bilens batteri, alltså hur mycket energi batteriet kan lagra, anges i wattimmar, Wh, eller kilowattimmar, kWh (Wh * 10–3). Om bilen är utrustad med en motor, som drar ström motsvarande 1 kW, och ett batteri med energimängden 1 kWh, kan motorn drivas i en timme innan batteriet är tomt.

Volkswagen ID.4 GTX är utrustad med ett batteri på 77 kWh och har en angiven räckvidd på upp till 479 km (WLTP). För enkelhetens skull räknar vi med att en kWh el kostar 1,5 Kr i en vanlig lägenhet eller i en villa utan elvärme. I det fallet skulle det kosta ungefär 115 Kr att ladda bilen fullt.

Det ger en kostnad på ungefär 0,24 Kr/km eller 2,4 kr/mil under förutsättningen att tillverkarens angivna räckvidd stämmer.

Detta är dock en sanning med viss modifikation. En laddare/laddkrets har aldrig 100% verkningsgrad, all ström som går till laddaren kommer alltså inte nå batteriet. Förluster i form av värmeutveckling är oundvikligt. I jämförelse med dagens bensin- och dieselpriser är det ändå förhållandevis billigt, även om man räknar med att laddaren har lägre verkningsgrad, exempelvis 85%.

Exemplet ovan är beräknat med premissen att laddningen sker hemma i det egna elnätet. Det går också att ladda elbilen på resande fot, ungefär som när man tankar bensin i den vanliga bilen. Laddning utanför hemmet sker genom speciella laddstationer för elbilar. Det kan vara enkla laddstolpar ur marken eller stora stationer som ser ut som vanliga bensinstationer. Olika stationer tar betalt för laddningen på olika sätt, vanligast är att ta betalt per kilowattimme (kWh) eller per minut.

kWh-taxa
Vissa stationer tar betalat per förbrukad kilowattimme, precis som hemma. Det spelar ingen roll hur länge bilen laddas, man betalar bara för den elen som används. Fördelen med att betala per kilowattimme är att det, oavsett hur snabbt laddningen går, alltid är fast pris. Du vet därmed redan innan du laddar ungefär hur mycket det kommer att kosta.

kWh-taxa kan jämföras med literpriset för bensin. Om man vet hur stor tanken (batteriet) är så vet man hur mycket bränsle som krävs för att fylla den.

Priset per kilowattimme vid laddstationer varierar, men normalt sett kostar det ungefär 1,5 – 3,5 kr/kWh. Ibland kostar det dock mer, exempelvis om kostnad för parkering tillkommer.

Minut-taxa
I stället för kWh-taxa kan stationerna ta betalt per minut som bilen laddas. Fördelen med minut-taxa är att stationerna inte blockeras i onödan eftersom varje minut bilen står vid laddstationen kostar pengar. För en fulladdad bil blir det som en onödigt dyr parkeringsplats. Nackdelarna är att man inte riktigt vet vad man betalar för. En kall vinterdag tar det längre tid att ladda fullt än en varm sommardag, det är därför indirekt dyrare när det är kallt ute. Dessutom beror det på vilken typ av laddare stationen är utrsutad med och hur snabbt bilen kan laddas. Om stationen är utrustad med semisnabbladdning kommer en bil med stöd för semisnabbladdning kosta mindre att ladda fullt, än en bil som endast har stöd för normalladdning, även om bilarnas batterier är lika stora.

Om minut-taxa hade implementerats för tankning av bensinbilar hade man betalat för tiden det tar att fylla tanken med bensin i stället för hur mycket bensin man fyller tanken med. En större tank tar längre tid att fylla och kostar således mer.

Priset per minut varierar mellan olika stationer, men normalt sett kostar det ungefär 0,5 – 2,5 kr/minut. Vid minut-taxa beror det framför allt på vilken typ av laddare stationen är utrustad med, snabbare laddare betyder allt som oftast högre minutpris. Parkeringsavgift kan tillkomma utöver kostanden för laddning.

Oavsett om bilen laddas hemma eller på station, med kWh-taxa eller minut-taxa, beror kostnaden per kilometer eller mil på hur lång räckvidd bilen har. Precis som med bilar med förbränningsmotorer är det svårt att säga exakt hur lång räckvidd en elbil har. Det beror på att räckvidden är tätt sammankopplad med olika körförhållanden, exempelvis stadskörning eller landsvägskörning. Med hjälp av olika tester, så kallade körcykler, kan tillverkarna sätta en generell angivelse på hur långt bilen kan köra under vissa förhållanden.

WLTP
Worldwide Harmonised Light Vehicles Test Procedure är den senaste standarden för körcykler i Sverige och Europa. Standarden är också lag sedan 1 september 2018. Jämfört med tidigare standard NEDC (läs mer nedan) har WLTP dubbelt så lång körcykel, med högre genomsnittshastighet och högre toppfart. Vidare genomförs testet genom att simulera olika körförhållanden och i olika temperaturer. På så vis ska även testet kunna ge en rättvis och verklighetsförankrad bedömning av räckvidden för både elbilar och bilar med förbränningsmotorer.

NEDC
New European Driving Cycle är, trots namnet, en utdaterad standard som inte längre används i Sverige eller Europa. Testet var många gånger orättvist och kunde ge bilar betydligt längre teoretisk räckvidd, än vad de kunde prestera i verkligheten. Detta berodde på att testet genomfördes i en genomsnittshastighet om endast 34 km/h och bara under 20 minuter. Dessutom genomfördes testet i temperaturer mellan 20–30 °C, vilket också bidrog till längre testräckvidd.

EPA (FTP-75)
Enviromental Protection Agency är namnet på den amerikanska miljömyndigheten, som har som uppgift att hjälpa amerikanska biltillverkare att sätta räckviddsangivelser på sina bilar. Testet, EPA Federal Test Procedure, anses vara det strängaste av dessa tre tester och ger därför många gånger det mest realistiska testresultatet. Testet består bland annat av två marktester, i stadsmiljö och på landsväg. Utöver det testas också bilarna i högre hastigheter, med luftkonditionering aktiverad och i låga temperaturer. Dessvärre används inte testet i Sverige eller Europa men det kan vara värt att ha testresultatet i åtanke vid val av bil.