Kabel-TV

Kabel-TV är det enskilt vanligaste sättet att ta emot TV idag. Trots detta får det ­ganska lite plats i denna bok eftersom mottagningssättet har en stor fördel: det är väldigt lätt att komma igång med det. Användaren behöver inte installera någon parabol eller dra något antennät, utan det brukar räcka med att koppla in digital-TV-boxen till det ­befintliga vägguttaget.

Egentligen finns det hur mycket som helst att skriva om kabel-TV, men det berör bara antenninstallatörer. TV-tittaren kan själv inte förändra speciellt mycket i installationen. Detta kapitel ger därför bara en kort överblick över tekniken.

Kabel-TV i Sverige sänds normalt med tekniken DVB-C, vilken är ganska lik DVB-T som används i marknätet (det finns till och med vissa kabel-TV-anläggningar som använder vanliga DVB-T). Bland annat används samma frekvensband i stor utsträckning, även om DVB-C  också använder så kallade S-kanaler. De ligger mitt­emellan de frekvenser som marksändningarna använder på VHF-bandet och UHF-bandet. Det är dock inte ­uteslutande dessa extrakanaler som gör att det får plats så många fler program i ­kabel-TV-nätet än i marknätet. Det beror istället på att i marknätet måste alla ­sändare ta hänsyn till varandra för att det inte ska uppstå störningar. Det problemet finns ­överhuvudtaget inte när signalen endast går genom kabel, något som gör att alla ­tillgängliga kanalplatser kan användas.

DVB-T- och DVB-C-mottagare är dock inte kompatibla med varandra. Det finns ­nämligen tekniska skillnader i utsändningsteknikerna. En vanlig digital-TV-box för marknätet går därför inte att använda för att ta in kabel-TV-program som sänds med DVB-C. Det går heller inte att använda en vanlig TV för att se sådana, om den inte har en inbyggd mottagare för just DVB-C.

I många kabel-TV-nät finns det fortfarande analoga program. Dessa program går att ta in utan problem så länge det finns en gammal, hederlig, analog mottagare i TV:n. Det förefaller dock troligt att de analoga programmen (på sikt) kommer att plockas bort ur utbudet. På frågan kring hur länge de analoga programmen kommer finnas kvar skriver Com Hem i ett mejl till Kjell & Company:

”Den 8 september 2020 utgår de analoga sändningarna hos Com Hem och ersätts med digitala sändningar."

De analoga sändningarna har trots allt en stor fördel eftersom nästan alla kan ta emot dem. Dagen då alla TV-tittare äger digital-TV-mottagare har dock de analoga ­sändningarna spelat ut sin roll, och blir endast onödiga att ha kvar eftersom de tar upp betydligt mer plats än sina digitala motsvarigheter (trots att de har sämre bildkvalitet).

Utbudet med kabel-TV är normalt väldigt brett, men det förekommer viss variation ­mellan de olika operatörerna. Störst av alla operatörer är Com Hem som uppger att 1,78 miljoner av Sveriges hushåll är anslutna till deras nät och därmed har möjlighet att ta emot deras TV-sändningar.

Totalt erbjuder Com Hem cirka 160 olika program och sedan den 20:e januari 2010 har alla Com Hem-anslutna hus även ett utbud av fria digitala program. För att ta emot dessa krävs endast en DVB-C-mottagare (inget programkort). Observera att inte ens dessa fria program kan visas med en DVB-T-mottagare. Programmen som visas fritt är SVT1, SVT2, Kunskapskanalen, Barnkanalen, SVT24, TV4, TV6 och Axess TV. Till skillnad från i marknätet erbjuds inte SVT1 HD och SVT2 HD okrypterat, utan för att låsa upp dessa HD-program krävs ett programkort från Com Hem.

Själva digital-TV-mottagaren för kabel-TV finns ofta inbyggd i moderna TV-apparater. Leverantören av digital-TV säljer även lösa mottagare vid teckning av ­abonnemang. Olika TV-apparater/leverantörer använder olika mottagare (”boxar”), men den ­gemensamma nämnaren är att de är gjorda för tekniken DVB-C (det finns visserligen även vissa kabel-TV-nät som skickar DVB-T-signal).

DVB-C-logotypen visar att det rör sig om en mottagare för kabel-TV.

Precis som för marknätet finns det många olika mottagare. Det finns mottagare som bara har stöd för MPEG-2, medan andra har stöd för MPEG-4 och HD-sändningar. Vissa har även inbyggd hårddisk för funktioner såsom timerinspelning och time-shift (pausa livesändningar).

Om DVB-C-logotypen finns på TV:n innebär det att den kan ta emot kabel-TV-sändningar. Det krävs oftast även ett programkort och en CA-modul för att få tillgång till ett brett programutbud av krypterade kanaler (läs mer om CA-moduler i Kryptering och CA-moduler). För att se de abonnemangsfria (okrypterade) digital-TV-kanalerna behövs ingen extra utrustning.

Vissa tittare vill kunna se både det analoga och det digitala utbudet. För att lösa detta är många digital-TV-mottagare även utrustade med en antennutgång. Detta är en så ­kallad RF loop-through-funktion, vilken behandlas närmare i Digital-TV-box. ­Användaren kopplar då först antennkabeln till den externa digital-TV-mottagaren (vilken sedan ansluts till TV:n med exempelvis Scart eller HDMI). Eftersom RF loop-through ­släpper igenom signalen oförändrad kan användaren även koppla en antennkabel från den digital-TV-mottagarens antennutgång till TV:ns egna antenningång. Då tas de digitala programmen emot med den externa digital-TV-mottagaren (de hamnar på exempelvis AV1- eller HDMI1-kanalen) och de analoga programmen tas emot med TV:ns inbyggda mottagare (de hamnar på de vanliga sifferkanalerna på TV:n). 

TV-uttagen i kabel-TV-nät kan nästan inte kallas ”TV-uttag” då de är så mycket mer än det. I de flesta fall kan även ett modem kopplas dit för att få uppkoppling mot internet. Till modemet kan abonnenten i sin tur koppla en telefon för IP-telefoni. Då är det alltså inte bara TV och radio, utan även internet och indirekt telefoni som går via uttaget. ­Uttagen brukar därför kallas exempelvis abonnentuttag eller multimediauttag.

Uttaget är mycket likt satellituttaget, men det går inte att använda ett sådant istället. Det sitter olika filter i de olika uttagen så det finns en skillnad även om de till utseendet är snarlika.

För att lägga till ytterligare multimediauttag eller göra andra förändringar bör behörig antenninstallatör kontaktas. Detta eftersom förändringar i nätet kan påverka de andra som tar emot signalen. En felaktig installation kan leda till att grannarna blir utan TV och internet. Kontakta fastighetsägaren för mer information om du bor i en hyresrätt. Om du bor i bostadsrätt kan du dra nytta av CANT:s webbplats (Centrala Antennföreningen) www.cant.se för att hitta en installatör som kan utföra jobbet. Observera att det inte går att ringa CANT för att få hjälp med installationen, utan webbplatsen listar en översikt över auktoriserade antenntekniker i Sverige.

På CANT:s webbplats www.cant.se listas auktoriserade installatörer som kan hjälpa till med exempelvis flytt av multimediauttag i ett kabel-TV-nät.

I moderna anläggningar ser inte uttagen ut som på den tidigare bilden, utan de har en ­liten tillbyggnad. Det beror på att moderna uttag har en inbyggd galvanisk ­avskiljare. Det är en extra säkerhet som har byggts in för att förhindra kabelbrand. Det har ­nämligen framkommit att användning av platta TV-apparater i vissa fall medför en ökad brandrisk. Detta beror inte på TV-apparaterna i sig utan på olika jordpotentialer i elnätet och kabel-TV-nätet. Det betyder att det kan finnas en spänningsskillnad ­mellan jorden i vägguttaget och jorden i antennuttaget. I värsta fall kan det leda till att det börjar gå stora strömmar i antennkabeln, något som den inte är dimensionerad för. Det leder i sin tur till oönskad värmeutveckling och i värsta fall till brand.

Multimediauttag med inbyggd galvanisk avskiljare

Mantelströmfilter för inkoppling på befintlig kabel

Att det är först nu som problemet uppmärksammas har dock med den ökade ­användningen av platta TV-apparater att göra. Det är bara när TV-apparater med ­jordade ­kontakter kopplas till jordade el-uttag som jordpotentialsskillnaden kan ­uppstå. Gamla ­TV-apparater var sällan jordade medan många nya är det. Lösningen på problemet är att sätta en galvanisk avskiljare på antennkabeln eller i uttaget. Den ­bildar ett fysiskt avbrott i kabeln, men leder ändå fram den högfrekventa ­antennsignalen. ­Elsäkerhetsverket s­kriver på sin webbplats att ­brandrisken är relativt liten och att de påtalat problemet för kabel-TV-branschen⁸. Därav har den nya uttags­typen tagits fram.

8. Elsäkerhetsverket (2011). Dina elprodukter - TV. Webbartikel senast uppdaterad 2011-03-04,
hämtad 2011-07-22. www.elsakerhetsverket.se/sv/Din-elsakerhet/Elprodukter/TV