Uppladdningsbara batterier

Ett ”uppladdningsbart batteri” heter egentligen ackumulator och liknar ett vanligt batteri. Genom att spänningssätta en urladdad ackumulator kan elektronerna vandra tillbaka så att ackumulatorn går att använda igen. Ackumulatorerna skiljer sig mycket mellan varandra, exempelvis på hur stor kapacitet de har (hur länge de håller på en laddning) och hur många cykler de klarar av (upp- och urladdningar). I vissa sammanhang spelar även storleken eller vikten roll och då är inte alla typer lämpliga.

Blyackumulatorn är ett av de äldsta uppladdningsbara batterierna och den används fortfarande, bland annat i bilar, backup-lösningar och industriella sammanhang. De stora nackdelarna med batteritypen är att den innehåller miljöfarliga ämnen och väger mycket. Spänningen från en cell är 2 V och genom att sammankoppla flera celler går det att få fram olika spänningar som är jämnt delbara med siffran två. Bilbatteriet (12 V) består exempelvis av sex celler.

En blyackumulator på 12 V, 17 Ah.

Blyackumulatorerna finns i många olika storlekar och viktklasser, även om de har samma spänning. Det beror på att deras kapacitet skiljer sig, vilket gör att de håller olika länge. En ackumulator som väger 300 g kan ha en kapacitet på 1,3 Ah (1300 mAh) samtidigt som en som väger 6,5 kg har kapaciteten 17 Ah (17 000 mAh).

NiCd-batteriet har en polspänning på 1,2 V och var vanligt för några år sedan. Idag syns det sällan då tillverkare och konsumenter valt andra alternativ av bland annat miljöskäl. Precis som namnet antyder innehåller batteriet den miljöfarliga tung­metallen kadmium (Cd). Det gör att det sedan 2006 finns ett EU-direktiv som förbjuder NiCd-batterier där det finns alternativ.

En av nackdelarna med NiCd är den så kallade minneseffekten. Minneseffekten gör att kapaciteten sjunker om batteriet inte sköts ordentligt. Minneseffekten uppstår då batteriet inte laddas ur ordentligt innan det återuppladdas. Om batteriet upprepade gånger laddas utan att vara urladdat, kommer det efter ett tag ”tro” att det är dags för en ny uppladdning innan det verkligen är det. Det innebär att den användbara kapaciteten minskar. Det är också viktigt att inte överladda eller djupurladda batteriet. Först när apparaten som använder batteriet anser att det är slut bör batteriet laddas om. En av fördelarna med NiCd är att tekniken klarar stora strömuttag, det vill säga att batterierna har låg inre resistans.

Se alla produkter med NiCd

NiMH är idag det populäraste valet bland de vanliga uppladdningsbara cylinder­formade batterierna. Det är ett miljövänligt alternativ (fritt från kadmium) som dessutom finns i högre kapaciteter än motsvarande NiCd. Minneseffekten utgör inte heller något problem. Det gör batteriet enkelt att hantera då användaren inte behöver tänka på korrekt urladdning före varje laddning.

NiMH-batteriet har en polspänning på 1,2 V och kan ersätta vanliga alkaliska batterier i nästan alla sammanhang. Detta trots att det alkaliska batteriet har en pol­spänning på 1,5 V. En noggrannare undersökning av urladdningskurvorna visar att det är en relativt kort stund som det alkaliska batteriet verkligen ger 1,5 V. Spänningen sjunker ­nämligen snabbt ner mot 1,2 V och fortsätter sedan långsamt ner till ungefär 0,9 V. NiMH-batteriet börjar istället på 1,2 V och håller sig stadigt där tills batteriet är slut. Den lilla skillnaden i startspänning här därför liten eller ingen betydelse.

Se alla produkter med NiMH

Självurladdningen för NiMH-batterier har alltid varit relativt hög (10-20% per månad). Problemet är särskilt tydligt i apparater med liten strömförbrukning (t.ex. fjärr­kontroller och klockor). Där kan självurladdningen ta mer av batteriet än själva apparaten. Med den nya generationen NiMH2, är självurladdningen mycket låg (ca 2% per månad).

Exempel på NiMH2-batterier.

NiMH2 finns från de flesta batteritillverkarna. Tyvärr finns inget gemensamt namn, utan de säljs under var tillverkares eget namn, till exempel Sanyo Eneloop, Powerbase Instant, GP ReCyko, Varta Ready2Use och Panasonic Infinium.

I och med att den nya generationen har mycket låg självurladdning, kan batterierna förladdas vid tillverkning. Att batterierna tidigare var tvungna att laddas före användning var till stor nackdel vid val av uppladdningsbara batterier. Med NiMH2 går det att använda batterierna direkt ur paketet.

Den låga självurladdningen gör också att NiMH2-batterierna fungerar bra till ­apparater som drar lite ström. Enda nackdelen är att de än så länge inte finns med riktigt lika hög kapacitet som första generationens NiMH-batterier. Det gör att den första generationen kan vara lämpligare i energikrävande apparater.

Det går att teoretiskt jämföra vilken inverkan de olika självurladdningsegenskaperna har för batterier som får ligga ett tag på hyllan innan de börjar användas. Eftersom självurladdningen är cirka 20 % respektive 2 % blir den återstående kapaciteten efter en månad 80 % respektive 98 %.

Efter ett halvår har det vanliga NiMH-batteriet minskat sin återstående kapacitet till en fjärdedel, medan den nya generationstypen har förlorat en dryg tiondel. På ett år har det vanliga NiMH-batteriet för länge sedan förlorat all sin energi medan den nya generationens batteri bara har minskat med ungefär 20 %.

När det gäller kyla är också NiMH2-batterier bättre än sin föregångare. Följande diagram visar den genomsnittliga kapacitet som uppnåddes vid urladdningar av GP:s AA och AAA-batterier i 0 °C. Batterierna var inte snabbladdade och de fick vila fyra timmar mellan laddningarna och urladdningarna. Urladdningarna skedde med 0,2C, vilket är relativt mycket. Tänk att de sitter i en apparat där ­batterierna räcker fyra till fem timmar.

Diagrammet visar hur mycket av batteriets angivna kapacitet som gick att utnyttja (vid 0 °C).

Det finns ytterligare en stor fördel med den nya generationens batterier. De kan laddas i samma laddare som den äldre generationen. Konsumenten slipper därmed att investera i en ny laddare.

Se alla produkter med Nimh2

Precis som i icke-uppladdningsbara sammanhang börjar litiumtekniken vinna stor mark. De främsta fördelarna är att batterierna är små med låg vikt och stor energi­täthet. De har en spänning på 3,6 V eller 3,7 V vilket gör att de inte kan ersätta alkaliska batterier på samma sätt som NiMH. Litium-ion- och litium-polymer-tekniken används istället i batterier som är inbyggda i apparater. Öppna baksidan på din mobiltelefon så hittar du med största sannolikhet ett litiumbatteri där. Bärbara datorer använder också litiumtekniken, liksom de flesta andra portabla apparater där ett laddningsbart batteri finns inbyggt. Litiumbatterierna har ytterligare fördelar då de har låg självurladdning och inte alls lider av minneseffekten. Det gör att användaren inte behöver bry sig om batteriets laddstatus utan kan ladda det när som helst.

Exempel på konsumentbatteri av litium-polymer-typ..

Ett uppladdningsbart litium-batteri ska inte laddas ur helt. Det finns då stor risk för att batteriet inte kan laddas upp igen. Det är dock ingen fara med att använda telefonen eller datorn tills den själv stänger av sig. Batteriet har då fortfarande kraft kvar, men det är för lite för att apparaten ska kunna drivas. Om detta händer är det viktigt att batteriet laddas upp igen snarast. Det är nämligen inte bra för batteriet om det ligger urladdat under lång tid. Den låga men ändå befintliga självurladdningen kommer då att ladda ur batteriet så djupt att det tar skada. Många har säkert redan råkat ut för att en telefon, som tidigare fungerade bra, inte går att ladda då den legat oanvänd en längre tid. Om ett batteri inte ska användas på ett tag, ska det därför först laddas. Helt nya (oanvända) batterier kan dock förvaras ouppladdade.

18650-batterier har blivit allt populärare. De började användas i batteripack till ­exempelvis bärbara datorer. Den höga kapaciteten kombinerat med låg vikt gjorde att batterierna blev populära i ficklampor och mycket annat.

Ett 18650-batteri har 3,7 volt spänning.

ICR-kemin ger celler med högst kapacitet. Nackdelarna är att de är känsligare än övriga celler för över- och underspänning, samt att de inte kan hantera höga strömuttag. Känsligheten gör att de måste vara skyddade, och kretskortet med skydd kan inte göras litet och samtidigt tåla höga strömmar. Tack vare sin höga kapacitet används ofta ICR-celler i till exempel batterier till bärbara datorer.

IMR och INR är betydligt tåligare, men de ska inte heller laddas ur för mycket då det sliter på cellerna. Nackdelen är att de har lägre kapacitet. De klarar i gengäld höga strömuttag. Det finns celler som är specificerade för att klara 30 A kontinuerlig urladdning. Exempel på produkter som kräver höga strömuttag är till exempel e-cigaretter.

Hur länge håller ett uppladdningsbart batteri? Det beror på om frågan avser batteriets kapacitet eller hur många gånger det går att återuppladda. Om kapaciteten är angiven till 2700 mAh betyder det att batteriet räcker i fem timmar om en apparat drar 540 mA.

t = tiden angiven i timmar (h)
C = kapaciteten angiven i amperetimmar (Ah)
I = strömmen angiven i ampere (A)

t = C / I

t = 2700 mAh / 540 mA = 2,7 Ah / 0,54 A = 5 h

Hur många upp och urladdningar ett laddningsbart batteri klarar anges som cykler. Det maximala antalet cykler beror på faktorer såsom vilken kemi batteriet är uppbyggt av, om det snabbladdas eller ej samt hur det sköts. Generellt håller NiMH för drygt 500 cykler. Sköts de exemplariskt går det att komma upp i 1000 laddningscykler.  Litium-ion håller vid normal användning för ungefär 500 cykler.