433 MHz-fjärrströmbrytare

Klassiska fjärrströmbrytare, även kända som 433 MHz-strömbrytare, finns i vart och vartannat hushåll. Där används de bland annat för att tända fönsterlampor och stänga av apparater. De styrs generellt med handhållna fjärrkontroller, trots att tekniken i sig har potential att styras på mycket smartare sätt. I detta kapitel ser vi närmare på hur 433 MHz-fjärrströmbrytarsystem fungerar och vilka möjligheter de ger.

Ett system med 433 MHz-fjärrströmbrytare är enkelt att komma igång med och lätt att skala upp i storlek. Principen bygger på att en sändare kommunicerar enkelriktat med en eller flera mottagare på en bestämd radiofrekvens. Sändaren kan antingen vara en vanlig fjärrkontroll eller något mindre vanligt som till exempel en väggströmställare, en magnetkontakt eller en rörelsedetektor. När någon eller något påverkar sändaren skickar den ett kommando, i vilket den adresserar mottagarna och instruerar dem att antingen slå på eller av strömmen.

433 MHz-sändare i form av en fjärrkontroll och en batteridriven väggströmställare

433 MHz-mottagare i stickproppsutförande och för fast installation

Tack vare den simpla kommunikationsprincipen krävs inget trådlöst nätverk (wifi) för att lösningen ska fungera. Den gör också att sändarna får mycket god batteritid. De drar endast ström när de skickar ett på- eller avslagningskommando.

Äldre typer av fjärrströmbrytarsystem använde hus- och enhetskoder. På varje mottagare satt antingen två vred eller små Dip-switchar för att ställa in respektive kod. Alla fjärrströmbrytare i systemet ställdes in på samma huskod men olika enhetskoder. Fjärrkontrollen ställdes sedan in på samma huskod som fjärrströmbrytarna. Varje knapp på fjärrkontrollen motsvarade sedan en enhetskod som gjorde att individuella fjärrströmbrytare kunde styras med olika knappar. Systemet har under senaste åren ersatts med det som kallas självlärande system.

De självlärande systemen har många fördelar gentemot de traditionella huskodssystemen. En av de främsta fördelarna är den minimala risken för att grannar råkar styra varandras system. Detta kunde hända i huskodssystemet eftersom 433 MHz-signaler går genom väggar och når relativt långt. I självlärande system används inte ett fåtal huskoder utan pseudoslumpvis utvalda ID-nummer. Ett av de populäraste självlärande systemen, vilket bland annat Nexa och Proove bygger sina produkter på, har 67 miljoner olika ID-nummer. Med sådana fjärrströmbrytare är risken för att grannar råkar styra varandras system nästintill obefintlig.

I självlärande system har mottagarna inga egna ID-nummer, utan det är enbart sändarna (fjärrkontrollerna) som har sådana. Mottagarna har i stället minnen där de kan lagra ett eller flera sändar-ID-nummer som de ska lyssna till. Mottagare som kan lagra flera sändar-ID-nummer kan styras från flera olika sändare eller från flera olika knappar på samma fjärrkontroll. Vilka sändar-ID-nummer som en mottagare ska lyssna på programmeras genom ett inlärningsläge, vilket vanligtvis initieras med ett knapptryck på mottagaren. Sändar-ID-numren lagras i icke-flyktiga minnen så att de inte raderas i samband med strömavbrott.

Mottagare som kan lagra flera sändar-ID-nummer gör det bland annat möjligt att montera en fjärrstyrd lampa i trappan och sedan styra den med trådlösa väggströmställare från trappans båda ändar.

En fjärrströmbrytare kan slås på från en plats…

… och slås av från en annan.

Självlärande system drabbas inte heller av problemet med individuell fjärrstyrning av fönsterlampor som beskrevs i föregående kapitelavsnitt. Tack vare fjärrströmbrytarnas flera minnesplatser kan de tre fjärrströmbrytarna lyssna på varsitt individuellt kommando plus ett gemensamt kommando. Det gör att de både kan fjärrstyras tillsammans och individuellt.

Självlärande fjärrströmbrytare kan styras tillsammans och individuellt.

Eftersom inlärningen är en enkelriktad process kan varje sändare styra ett obegränsat antal mottagare.

Kompatibiliteten mellan olika huskodsbaserade 433 MHz-fjärrströmbrytarsystem är mycket begränsad. Huskod A och enhetskod 1 från en tillverkare behöver inte motsvara huskod A och enhetskod 1 från en annan tillverkare. De huskodsbaserade 433 MHz-fjärrströmbrytarsystemen bör därför byggas ut med fjärrströmbrytare av samma märke.

Kompatibiliteten mellan självlärande 433 MHz-fjärrströmbrytarsystem är däremot god (även om den inte är fullständig). Tillverkarna är förhållandevis överens om hur sändar-ID-numren och kommandona ska byggas upp syntaxmässigt, vilket gör att en fjärrströmbrytare av ett märke kan lära sig ett kommando från en fjärrkontroll av ett annat märke. Produkter från de två stora svenska tillverkarna Proove och Nexa är kompatibla med varandra med ett fåtal undantag.

Fjärrströmbrytare är antingen avsedda för endast på- och avslag eller på- och avslag med dimring. I och med att vanliga 433 MHz-sändare enbart skickar på- och avslagningskommandon skiljer sig principen för dimring med fjärrströmbrytare från traditionell dimring. När en sändare (t.ex. en fjärrkontroll) skickar ett påslagningskommando ställer fjärrströmbrytaren sig på den senast inställda nivån. Om sändaren skickar ytter­ligare ett påslagningskommando börjar fjärrströmbrytaren pendla upp och ned i nivå (så att t.ex. ljusflödet på en ansluten lampa pendlar upp och ned). När sändaren skickar ett tredje påslagningskommando stannar fjärrströmbrytaren på den aktuella nivån.

Traditionell ljusstyrkereglering med fjärrströmbrytare.

Det finns även fjärrströmbrytare med stöd för absolutdimring. De kan ställas in på rätt ljusstyrka direkt. Med en kompatibel sändare kan användaren då skicka det traditio­nella påslagskommandot följt av en exakt ljusstyrka (t.ex. 20 %). Tellstick är ett exempel på en sändare som har stöd för detta (läs mer om Tellstick i Bygg ett smart hem med Tellstick).

Fjärrströmbrytare med dimmerfunktion kan inte belastas av produkter med lika hög effekt som vanliga fjärrströmbrytare. Modeller med på- och avfunktion brukar klarar mellan 1000 W och 3500 W, medan modeller med dimmerfunktion oftast klarar runt 300 W. Det räcker gott och väl för lampor som används i hemmiljö.

Obs! Alla lampor kan inte dimras. Läs mer om detta i Välj rätt lampa.

Olika fjärrströmbrytare har olika maxbelastning. Enklare modeller klarar ofta max. 1000 W, vilket gör att de inte kan användas för exempelvis kaffebryggare som normalt sett drar uppemot 1500 W. Mer avancerade fjärrströmbrytarmodeller klarar runt 2300 W eller 3500 W. Även fjärrströmbrytare med dimringsfunktion är oftast klassade för lägre effekt.

Ytterligare något som skiljer mellan olika självlärande fjärrströmbrytare är antalet minnes­platser. Enklare fjärrströmbrytare kan sällan lagra lika många sändar-­ID-nummer som mer avancerade modeller. Det gör att de inte kan styras från lika många sändare. Fjärrkontroller har ett begränsat antal sändar-ID (ofta samma som antal knappar). Varje knapp kan sedan kopplas till flera fjärrströmbrytare. Det gör att en fjärrkontroll inte har ett begränsat antal fjärrströmbrytare den kan styra.

Maxbelastning och antal minnesplatser kan skilja mellan olika fjärrströmbrytare.

Inomhusräckvidden mellan sändare och mottagare i ett 433 MHz-fjärrströmbrytar­system är upp till 30 meter. Signalen kan gå genom väggar, men ju fler hinder som finns på vägen desto kortare blir räckvidden.

För att få signalen att nå längre kan en repeater användas. En repeater tar emot kommandon från sändande enheter och skickar ut dem igen. Genom att placera repeatern mittemellan de sändande enheterna och de mottagande enheterna kan det totala avståendet vara upp till 60 meter (30 plus 30 meter). Precis som självlärande fjärrström­brytare kan en repeater ha olika många minnesplatser. Ju fler minnesplatser den har, desto fler signaler kan den repetera.

En repeater kan användas för att få längre räckvidd

Observera att repeatrar inte kan användas för att dimra fjärrströmbrytare. Det går inte heller att använda en repeater för att repetera signalen från en annan repeater. I och med att en repeater tar emot och skickar ut samma kommando, hade två repeatrar repeterat samma kommando till varandra i en oändlig loop.

För ytterligare funktionalitet kan 433 MHz-fjärrströmbrytarsystem byggas ut med detek­torer, till exempel rörelsedetektorer, magnetkontakter och skymningsdetektorer. Detektorerna kan bland annat användas för att registrera när någon rör sig i hallen eller när en dörr öppnas.

Rörelsedetektor och magnetkontakt för 433 MHz-fjärrströmbrytarsystem

Detektorerna fungerar som sändare. En rörelsedetektor skickar påslagningskommandon till lyssnande fjärrströmbrytare när den upptäcker en rörelse. Många rörelsedetektorer kan också skicka avslagningskommandon när de inte har märkt någon rörelse på ett visst antal minuter. Den inställningen görs normalt med Dip-switchar eller vred på detektorn.

433 MHz-fjärrströmbrytarsystem har begränsningar som gör att detektorerna inte kan användas för riktiga larmsystem. För det första är signalen inte krypterad och går därmed att avlyssna. För det andra är kommunikationen strikt enkelriktad, vilket gör att mottagarna inte bekräftar att de har mottagit kommandona. Det gör också att vem som helst i närheten kan skicka kommandon till systemets fjärrströmbrytare (om de vet vilka sändar-ID-nummer fjärrströmbrytarna lyssnar på). Sist men inte minst saknar detektorerna tamper-switchar (läs mer i Detektorers sabotageskydd), vilket gör att systemet inte reagerar om någon monterar ned eller saboterar detektorerna medan systemet är avlarmat. Detektorerna i 433 MHz-fjärrströmbrytarsystem är av denna anledning lämpliga för att automatisera saker i hemmet, men olämpliga för inbrottsövervakning.

Obs! Det finns inbrottsvarnare med tamperutrustade detektorer som använder 433 MHz-frekvensen och fungerar alldeles utmärkt för inbrottsövervakning. Det är inget fel på 433 MHz-frekvensen i sig. Rekommendationen ovan gäller just 433 MHz-fjärrströmbrytarsystem.

Nedan ser du ett urval av smarta hem-produkter från vårt sortiment. Klicka in på en produkt för att läsa mer om den eller scrolla vidare för att fortsätta läsa artikeln.

Se vilka produkter som har stöd för 433 MHz »