Skydda datorn

Det viktigaste när det gäller att göra en dator säker är att hålla dess operativsystem uppdaterat. Oavsett om datorn kör Windows, macOS eller Linux så släpps det löpande uppdateringar som täpper till hål som annars kan vara öppna för sårbarheter. Som tur är sköter moderna operativsystem detta på egen hand och meddelar användaren när det finns nya uppdateringar att installera (om inte datoradministratören har ändrat inställningen till manuell uppdatering).

Webbläsaren blir en allt viktigare del av vår datoranvändning. Från att endast ha ­använts för att visa webbsidor använder vi idag webbläsaren till allt från filmvisning till mailande och chattande. Webbläsaren har därför också blivit en alltmer intressant väg för intrång i användarnas datorer.

För att hålla sin dator säker är det viktigt att använda en modern och uppdaterad webbläsare. Det ger också en förhöjd upplevelse av webben eftersom moderna webbläsare har stöd för webbtekniker som saknas i äldre versioner. Dessutom är i princip alla webbläsare gratis, så det finns inget ekonomiskt skäl till att inte köra den senaste versionen. Sist men inte minst är moderna webbläsare prestandamässigt överlägsna sina föregångare.

Moderna webbläsare arbetar med många förbättrade säkerhetstekniker. En av dem är sandboxing, vilket innebär att webbläsaren håller öppna webbplatser i en mjukvaru­mässigt begränsad ”sandlåda”. Kod som körs på webbplatsen kan inte se vad som händer utanför sandlådan och därför inte heller komma åt filer på hårddisken eller övervaka övriga webbaktiviteter. En annan förbättrad säkerhetsfunktion är surfskydd. Om webbläsarens utvecklare har fått information om att en webbplats används för att stjäla personuppgifter eller sprida skadlig kod kan webbläsaren varna användaren för att besöka den.

Det är inte enbart själva webbläsaren som måste vara uppdaterad utan samma sak ­gäller alla insticksprogram som körs i den. Webbläsaren arbetar nämligen sällan ensam utan har även så kallade plug-ins som snabbt blir föråldrade. Många av intrången via webbläsaren sker i själva verket genom brister i insticksprogrammens säkerhet. Det kan ­exempelvis vara Java (JRE), Adobe Flash Player eller Adobe Reader.

En brandvägg (eng. firewall) har till uppgift att skydda datorn mot suspekt ­inkommande trafik och oftast även att kontrollera utgående trafik. Med tanke på att dagens ­datorer är konstant uppkopplade mot internet är en brandvägg nödvändig för att ­undvika ­intrång. En vanlig missuppfattning är att en brandvägg även skyddar mot virus och skadlig kod. Det gör brandväggen inte, utan dess uppgift är att stoppa otillåten trafik. Det kan exempel­vis handla om någon som försöker fjärrstyra datorn, plocka ut information från den eller plantera skadlig kod på den.

Det finns många olika typer av brandväggar. I routrar sitter det en variant, men den är endast ett komplement till mjukvarubrandväggar som installeras på nätverkets datorer. En brandvägg i en router skyddar exempelvis inte alls när det gäller attacker inne i det lokala nätverket (om en skadeprogramsfri dator attackeras av en skadeprograms­smittad dator i samma nätverk). Som tur är finns det inbyggda brandväggar i alla ­moderna operativ­system och det finns även många separata brandväggsmjukvaror. Säkerhetssviter brukar exempelvis bestå av både ett antivirusprogram, ett anti-spionprogram och en brandvägg. De olika brandväggsmjukvarorna skiljer sig mycket åt när det gäller hur intelligenta och ­användarvänliga de är. Med intelligent menas inte endast hur bra de är på att stoppa otillåten trafik utan även hur bra de är på att förstå vilken trafik som definitivt ska tillåtas. En dålig brandvägg kan vara mycket säker genom att den spärrar all trafik. Det brukar dock leda till att användaren inte kan använda sin dator på önskat sätt och därför inaktiverar brandväggen.

Precis som en brandvägg inte ersätter ett antivirusprogram kan heller inte ett antivirusprogram ersätta en brandvägg. Av denna anledning finns det många säkerhetssviter som innehåller båda applikationerna, men det går även att använda exempelvis Windows inbyggda brandvägg och ett antivirusprogram från en annan tillverkare.

Som det hörs på namnet är ett antivirusprogram gjort för att skydda datorn från ­virus och andra typer av skadlig kod. Ett modernt sådant arbetar med flera detektions­metoder. Det traditionella sättet är att arbeta reaktivt och använda virusdefinitioner som alla filer jämförs med. Problemet är att dessa definitioner snabbt blir föråldrade eftersom det måste skapas nya definitioner för varje nytt skadeprogram. Att jämföra varje fil mot alla kända hot kräver också mycket processorkraft av datorn, vilket gör att den upplevs långsam. Hur snabbt säkerhetsföretagen än arbetar blir det dessutom alltid en tidslucka från att skadeprogrammet har upptäckts tills skyddet är skapat och uppdaterat på ­användarnas datorer. Det går visserligen att låta antivirusprogrammen analysera misstänkta program och jämföra dem med hur traditionell skadlig kod är byggd. ­Problemet med en sådan lösning är att det skapar många falsklarm (antivirus­programmet ­varnar för filer som egentligen är helt ofarliga). Moderna antivirus­program arbetar därför ­alltmer på ett proaktivt sätt där de identifierar hoten genom deras ­beteende. Om ett ­program beter sig som ett virus, trojan, mask, rootkit eller någon ­annan typ av ­skadlig kod kan antivirusprogrammet stoppa programmet innan det ­hinner orsaka skada. Slutligen börjar även antivirusprogrammen dra nytta av webbtjänster. Tack vare vår ­konstanta uppkoppling mot internet kan säkerhetsföretagen samla in information om vilka hot som sprids för tillfället och sedan göra säkerhetsmjukvarorna extra uppmärksamma på detta.

Dagens datorer bör skyddas av ett antivirusprogram för att få god säkerhet. Trots ­detta väljer många att inte använda antivirusprogram på grund av att programmen gör ­datorn långsammare. Så var det visserligen förr i tiden, men det har skett stor förbättring på den fronten. Idag finns det dessutom många gratisalternativ som till exempel Microsoft ­Security Essentials, AVG Antivirus och Avast Antivirus, vilket gör att det går att få ett bra grundläggande skydd utan någon kostnad.

Det finns flera saker som skiljer mellan olika antivirusprogram. En av de viktigaste punkterna är givetvis hur effektiva de är på att hitta skadeprogram, men även ­punkter som exempelvis användarvänligheten, antalet falsklarm, dugligheten i att ta bort ­infektioner och framförallt inverkan på datorns prestanda är väl värt att väga in i sitt val av mjukvara. AV-Test och AV-Comparatives är två organisationer som gör löpande oberoende tester av de stora antivirusprogrammen. Deras webbplatser är väl värda att besöka för att se hur ett tilltänkt program hanterar den senaste tidens hot och hur pass prestandaeffektivt det är.

• www.av-test.org
• www.av-comparatives.org

Huruvida det krävs antivirusprogram för datorer som kör macOS råder det delade meningar om. Macar drabbas nämligen inte av skadeprogram som är skrivna för Windows, men de kan däremot användas för att sprida dem. Att det inte skulle finnas virus och skadlig kod som infekterar Macar är dock en myt, men programmen som är skadliga för Macar är idag långt färre än de som infekterar Windowsdatorer. Säkerhetsföretaget F-Secure registrerade endast 121 nya och unika skadeprogram för macOS under 2012 (vilket visserligen var en ökning från 2011 då de endast registrerade 59 nya och unika skadeprogram för macOS)18. Windowsdatorerna är samtidigt mycket mer ­intressanta att attackera eftersom det finns mångdubbelt fler Windowsdatorer i världen och skadeprogrammen kan därmed få bättre spridning på den plattformen. Under de senaste åren har antalet macOS-användare ökat rejält, vilket börjar göra plattformen mer intressant för spridning av skadlig kod. Om det leder till procentuellt fler ­infekterade Macar är däremot ovisst, då det beror på vilka brister som hittas.  

De flesta säkerhetssviter har även ett inbyggt skydd mot spionprogram (program som stjäl information och i vissa fall även kombineras med adware). För att få bort dessa skadeprogram har Microsoft släppt ett gratisverktyg vid namn Windows Defender, vilket finns att ladda ned från www.microsoft.se till Windows XP Service Pack 2 och senare. I Windows 7 och senare är det inbyggt från början. Om datorn redan har en säkerhetssvit med ett inbyggt skydd mot spionprogram ska inte Windows Defender installeras ovanpå det.

Det är inte bara fler funktioner som tillkommer i samband med att nya operativ­system släpps, utan säkerheten anpassas också efter tidens omständigheter. Windows XP ­lanserades 2001, vilket var en tid då det globalt sett inte var standard att alla ­datorer var konstant uppkopplade mot internet. Windows XP fick faktiskt inte en inbyggd brandvägg förrän uppdateringen till Windows XP Service Pack 2 (2004).

Windows XP blev Windowsversionen som slog samman de konsumentanpassade Windows­versionerna (Windows 95, 98, Me) med kontorsversionerna (Windows NT4, 2000). I samband med detta introducerades principen att arbeta med olika rättigheter för alla hemanvändare. Tanken var att alla användare skulle ha ett standardkonto med begränsade systemrättigheter, vilket de alltid skulle vara inloggade på under normala omständigheter. Om de vid något tillfälle behövde tillgång till något systemkritiskt (t.ex. vid installation av mjukvara) skulle de byta till sitt administratörskonto. Tanken var visserligen god, men den efterlevdes endast i väldigt begränsad utsträckning. Istället valde de flesta att alltid vara inloggade som administratörer för att slippa byta mellan kontona.

För att forcera igenom den nya säkerhetsmodellen introducerades i Windows Vista en ny funktion vid namn User Access Control (UAC). Detta var ett stort lyft i förhållande till tekniken i Windows XP, eftersom användaren aldrig behövde byta inloggning utan det räckte med att trycka på en knapp för att tillfälligt höja rättighetsnivån på sitt konto till administratörsnivå. Funktionen fick dock utstå massiv kritik för att den störde ­användaren på tok för mycket, men nya hot krävde nya åtgärder. Det ska även nämnas att både macOS och Linux sedan långt tidigare haft en motsvarande funktion. I macOS dyker det exempelvis upp en ruta där administratorslösenordet måste anges för att få fortsätta. I Linux måste användaren lyfta sitt konto till den högsta rättighetsnivån, vilken kallas root eller superuser. Även det görs genom att skriva in rootlösenordet.

UAC:n i Windows 7 och senare är uppdaterad jämfört med den i Windows Vista. Den dyker upp vid betydligt färre tillfällen och kan knappast anses störa mer än motsvarande funktioner i andra moderna operativsystem. Trots detta är det vissa som väljer att inaktivera den helt, vilket aldrig kan rekommenderas. UAC:ns poäng är att göra det nästintill omöjligt för skadlig kod att exekvera sig själv med administratörsrättigheter. Om ett skadligt program försöker komma åt kärnfunktioner i systemet måste användaren i alla fall först godkänna det genom UAC:n (respektive autentiseringsdialogen i macOS).

Många mailtjänster, sociala nätverk och andra sidor som kräver inloggning erbjuder idag att datatrafiken skickas över HTTPS (Hypertext Transfer Protocol Secure) ­istället för vanliga HTTP. Det gör att informationen som skickas inte går att avlyssna. ­Kontrollera huruvida webbadressen börjar med HTTPS för veta om anslutningen till en specifik webbplats är säker eller inte. Ibland är HTTPS-överföring aktiverat som ­standard, medan det annars måste aktiveras manuellt av användaren.

Anslutning till Twitter med HTTPS. Hänglåset till vänster om adressfältet (inringat i